Klockan rinner iväg och jag är så trött så jag vill bara blunda och sova. Men hjälper det? Nej. Inte kan jag sova, även om jag verkligen vill och försökt jättelänge nu. Varför kan jag inte bara gå och lägga mig som normala människor och somna som normala människor. Har haft en sån bra sovperiod nu ett tag, har somnat så fort jag lagt huvudet på kudden och slutit ögonen typ. Men inatt?! Låt mig sova, hur svårt kan det vara egentligen.

 

Tankarna skenar såklart iväg sådär lägligt mitt i natten när man bara ligger och stirrar upp i taket eller anstränger sig för att hålla ögonen stängda i hopp att man ska försvinna in i drömmarnas värld. Jag har ingen ork att ta tag i dessa tankar eller känslor nu. Vill bara bli lämnad ifred av mig själv. Är så fruktansvärt irriterad på mig själv. Stäng av mitt tänkande och slå mig i huvudet med en stekpanna så jag deckar av så hårt att jag sover genom de få timmarna som är kvar natten och helst ett bra tag in på dagen, tack. Vill bara sova.

 

Och jag ber om ursäkt att jag gnäller så jävligt, men jag har verkligen haft en hur bra period som helst och jag vill inte att den ska vara över. Jag orkar inte. Är inte redo för att genomgå en sömnlös period än. Jag behöver fortfarande lite mer sömn för det. Så snälla, rädda mig. Rädda mig från sömnlöshet, från mina tankar och från mig själv.